Jag gillar – Sida 11 – Karins lite av varje!

2-årskalas

Ja, igår var vi ju på kalas för lilla Agnes som fyllde 2 år. I vanlig ordning var det stor uppslutning från familjen Grünbaum, de är ju väldans duktiga på det här med firande. Och i vanlig ordning så lekte barnen och hade roligt, medan vi vuxna passade upp dem medan vi försökte få till nån typ av konversation och få i oss lite kaffe och tårta. Trevligt helt enkelt.

Majken var uppspelt till tusen och såg verkligen fram emot detta kalas, såpass att jag faktiskt fick till flätor i håret på henne då hon förstod att hon då skulle bli fin som pippi. Sen hittade hon en hatt och en tuta på kalaset och då var lyckad gjord.

Pippi var ju för övrigt lite av kalasets tema då Agnes är tokigt i henne, så det var mycket pippiperuker, dockor, och klänningar i omlopp. Och när det kommer fram en pippiperuk, jag då måste ju bara alla prova, det är sen gammalt.

Kajsa då? Ja denna exemplariskt glada och nöjda unge var som en solstråle i princip hela tiden och gosade med de flesta på kalaset.

När det efter ett par timmar sattes på musik och vi började dansa macarena kände vi att det var nog dags att gå hem. För hemma väntade ju mormor och morfar och ännu en kväll med god mat, lite vin och härliga konversationer, kanske framför allt diskussioner. Igår löste vi för övrigt bostadskrisen, det ni? Ja, man skulle kunna säga att det var ännu en lördag att gilla.

Det svarta guldet

Ja, så här lyxigt får man det på en fredagskväll när ens snälla päron i Fjällbacka köper levande humrar, kokar dem själva, paketerar och tar med dem på flyget upp till Stockholm. Ja döööör va gott det var, och med ett glas vitt till det så var ju livet rätt så ljuvligt just då. Och ännu godare då jag inte fått smaka på detta svarta guld på flera år, känns på något sätt fel att köpa hummer här uppe i Stockholm, är ju van med att det fiskas hemma. Eller ja, kanske mer van att någon av bröderna, och även jag nån gång, spelar in en massa humrar på den årliga hummergolfen i Fjällbacka men ändå. Men som sagt har jag inte varit på västkusten under oktober på en massa år och därav ingen hummer, så igår njöt jag lite extra, det gjorde jag.

Och idag vankas det ännu mer godsaker, kanske då åt det mer söta hållet då det blir barnkalas för kusinen Agnes som fyllt två år.

Tillbaka till verkligen och skramlande

Ja, vi har ju haft sjukstuga här i tre dagar, Majken hade fram till i natt över 39 graders feber, så det har varit mycket tid som spenderats under filten, en hel del böcker som har lästs och en hel del Disney-, och Astridfilmer som har kollats på. Än så länge verkar inte Kajsa vara drabbad, peppar peppar.

Men idag var hon bättre, feber försvann inatt, så skönt. Och så skönt att efter tre dagar kunna lämna lägenheten, man blir ju helt förslöad och trött av att bara sitta inne hela dagarna. Men nu på eftermiddagen gick vi iväg på treårskontroll för Majken. Hur gick den då? Jodå, hon klarade den med bravur, fick till och med lite guld i kanten för att hon kunde alla färger, något man tydligen inte ska kunna förrän vid fyra års ålder (ja, jag vet, löjligt stolt skrytsam morsa).

Så det var våra senaste dagarna. Nu sitter vi åter i soffan och kollar på hela Sverige skramlargaln. Åh vad den gör mig glad och vad jag hade velat var där i Globen, förutom massa musik som jag älskar så är det ju så många människor som engagerar sig och vill hjälpa till i Sverige, det ramlar tydligen in pengar, så härligt! Så det är ett tips om man vill lyssna på musik och på ett enkelt sätt skänka en slant.

Klänning med stort K

Mycket som händer med Majken just nu, förutom att hon då är världens mest frågvisa lilla tjej så kan man väl, utan att överdriva, säga att hon för tillfället snöat in sig lite på det här med prinsessor. För att generalisera lite så känns det som om det i dagens läge är närmast omöjligt att undvika denna prinsessfas när man har en dotter, alla går igenom dem. Jag som hatade (och då menar jag hatade) klänningar, och var inte alls intresserad av prinsessor, när jag var liten trodde ändå att mina döttrar skulle bli som jag. Jag som bar klänning en gång per år, och det på julafton, och då endast för att göra farmor glad då hon alltid gav mig en väldigt fin, men åh så obekväm, klänning i födelsedagspresent en vecka tidigare. Men ack så fel jag hade, för prinsessor is da shit här hemma nu, och då får man ju bara hänga med och bejaka allt som stavas klänningar, tyll, glitter och tiaror.

Så när jag hittade en ny webshop (www.kungfidolin.se) fylld av underbara tyllklänningar och kjolar kunde jag inte låta bli att slå till på en fining, speciellt som åsynen av den fick Majkens ögon att börja glittra. Och det var värt varendaste liten krona (inte för att den var dyr), för herregud vad glad och stolt vår lilla tjej var igår när hon öppnade paketet och sen fick bära detta röda hav av tyll. Hade hon fått hade hon nog sovit i den också, för det var endast när vi sa att den skulle gå sönder om hon hade den i sängen, och lovade att hon fick sätta på den igen när hon vaknade, som hon motvilligt tog av den.

Och i sluten av dan är det ju det som är viktigast, att barnen är glada, och då spelar det ju ingen roll om de vill vara prinsessa, prins, häxa, spöke, pirat, popstjärna, läkare eller någonting annat.

En eftermiddag på Grönan

1442867402AGdOt

Ja, vi var ju på Gröna Lund i helgen. Mest gick vi dit för att jag hade sett att det var en dansföreställning för barn där, och Majken är ju väldigt inne på shower just nu. Och visst kollade vi på föreställningen, vilken både vi och Majken uppskattade, men det var inte den som gjorde dagen till en succé. För det visade sig, lite överraskande faktiskt, att Majken var en attraktionsälskare av rang.

150910-Gröna Lund - 3

Man kan ju fråga sig vem som tyckte te-kopparna var roligast, Majken eller Daniel — Man kan ju fråga sig vem som tyckte tekopparna var roligast, Majken eller Daniel

Hon ville åka allt på barngrönan, karusell, bilar, tåg, elefanter, tekoppar och pariserhjul, och vi åkte med och hade hur kul som helst. Lite överraskande skrev jag för man kan ju inte påstå att Majken är världens tuffaste när det kommer till fysiska saker, det är hon inte. Inte jättefeg eller mesig heller men hon har just nu sin styrka i det mentala skulle man kunna säga. Men om hon var det minsta lilla rädd här så visade hon inte det med en min, det var idel glada miner och utrop hela tiden. Däremot har nog jag gått och blivit mesig på äldre dar, jag som brukade åka allt. Nu när jag tittade bort mot de ”riktiga” attraktionerna fick jag rysningar i hela kroppen, hur i hela friden kan nån vilja utsätta sig för att hänga där uppe i luften? Nej, barnattraktionerna räckte gott och väl.

Får väl erkänna att jag inte tyckte det var jättetråkigt att åka elefanterna:) — Får väl erkänna att jag inte tyckte det var jättetråkigt att åka barnattraktioner:)

Nu var det ju inte jättemycket folk men lite köer var det allt till varje attraktion, men inte ens köer fick Majkens humör att dala, hon var tålamodet själv. Ja, man kan nog minst sagt säga att det var en lyckad utflykt denna lördagseftermiddagi september, en eftermiddag då Majken både var orädd och hade tålamod, otroligt. Så nästa år hittar ni oss på Grönan.

Istället för blommor

Varken jag eller Daniel är särskild romantiska av sig, det måste erkännas. Jag behöver inte använda ena handens fingrar för att kunna räkna de gånger som jag fått blommor av Daniel, vet inte ens om det hänt. Men ingen skugga över honom för det, jag är minst lika dålig, om inte värre, och dessutom har jag personligen lite svårt för romantik, vet inte riktigt hur jag skall hantera det utan blir lite obekväm.

Dock kör han med en lite mindre uppenbar romantik, han sätter till exempel fram resorb och treo till mig när jag kommer hem från en utekväll så att jag skall komma ihåg att ta det innan jag somnar, jag är ju inte ute så ofta nu för tiden men ändå, och sen fixar han saker för mig som jag behöver men som jag inte orkar, eller kommer mig för att göra själv. Som häromdagen då han kom hem med ett par hörlurar, något jag nästan blev orimligt glad för. Använder ju hörlurar sjukt mycket under alla barnvargnspromenader, när jag tränar och faktiskt när jag städar också, men mina hade gått sönder så jag har ett tag använt ett par gamla rätt dåliga och inte kommit mig för att köpa nya. Så kom han hem med ett par bose hörlurar som inte bara är snygga utan också superbra, de har en gummigrej på som gör att de sitter fast i örat och inte ramlar ut när man rör på sig, något som annars är ett ständigt problem, iallafall för mig.

Vad vill jag säga med detta? Inte mer än jag personligen tar en fixig smygromantisk kille som som köper hörlurar framför en blomsterkille som gör stora gester alla dar i veckan, men det är ju bara jag.

Att ha haft finbesök

Tomas och Kajsa, bilden från i somras i Fjällbacka

Igår hade vi finbesök här i lägenheten minsann, det var min kära bror Tomas som tittade förbi. Han var i Stockholm för att jobba och bodde då hos oss. Så han fick uppleva hur det är hos familjen Grünbaum en vardagskväll med allt var det innebär av lek, middag, lite trött-, och hungergnäll, tandborstning, läggning och så det sedvanliga soff-hänget när tjejerna har somnat. Lite roligt att träffas på ett vardagsmässigt sätt också, annars är det ju mest festligheter när man umgås, inget skugga över festligheter men ibland är det trevligt att bara ta det lugnt tillsammans. Vi festade visserligen till det igår med ett glas vin, tände lite mysljus och Majken var möjligen lite väl uppspelt över att morbror Tomas var på plats, men annars var allting ungefär som vilken onsdagskväll som helst, fast då med en liten guldkant i form av en bror/morbror/svåger.

Bring on the höst

Ja, så var man då hemma igen. Flygresan gick superbra, Kajsa sov hela vägen och Majken satt som en liten ängel och kollade film och pysslade, inte ett endaste litet gnäll eller gråt på hela vägen, och inga kräkningar heller:)

150914-Myz - 1

Kom ju hem i lördags natt så igår var det inte många knop här hemma, det enda vettiga vi gjorde var att packa upp. Idag däremot så var det vardag igen så dagen började lite tufft, först var ju Majken tvungen att gå upp innan åtta (har inte hänt på hela semestern) och sen fick hon inte ha sommarklänning på sig, för det har ju tydligen gått och blivit höst när vi har varit borta. Ingen av dessa två nyheter var något som uppskattades av vår lilla tjej. Vad gäller kläderna så försökte jag få på henne ett par jeans men det var ett uppdrag som var dödfött från början, istället blev det kompromiss i form av djurtema, med leopardfärgade tights och nån tröja med olika djur på, ett tema som vi båda kunde vara lite nöjda med. Men när kläderna väl var på blev alla glada igen och det firades med systermys i soffan innan det bar iväg till förskolan.

Som sagt, nu är det höst och vardagen skall börja på riktigt med bara Kajsa och jag som hänger på dagarna, Majken på förskola och Daniel på jobbet. Det skall ju bli rätt härligt med lite vardag också, och hösten gillar jag ju av flera anledningar; det är ju så vackert med alla färger och luften är på något sätt ren och fräsch, det är ännu inte jättekallt men man kan ändå använda tjocka tröjor, jacka och lite fina skor, man behöver inte ha dåligt samvete när man sitter inne och kollar TV på kvällarna och sen så kan en tända massa levande ljus. Så bring on the höst säger jag.

Tillbaka till verkligheten

Sista morgonen här på GranCan, i eftermiddag bär det av hem till Svedala igen. Lite tudelad är jag allt, det är alltid skönt att komma hem och få lite rutiner igen, men samtidigt är det ju så väldans soft här nere och framförallt är ju vädret helt underbart. De andra tycker det har varit lite för varmt men jag älskar värmen, bara det att inte behöva ta på sig en tröja på kvällarna utan shorts och kortärmat funkar är ju bara så härligt.

De sista dagarna har varit ungefär likadana som de föregåenden, det har varit sol, bad, softande i skuggan, långa vinluncher och goda middagar.

Självklart har vi sett showen här igen men denna gången fick Daniel vara dansledare. En kväll tog vi oss till Puerto Rico, en stad ca 10 minuter bort, för att käka på deras stora köpcentra för vi trodde Majken skulle gilla allt blingbling där. Hon var väl inte så väldans imponerad, det var hon inte, men fick iallafall åka prinsesskarusell vilket nog vägde upp för de tråkiga timmarna hon var tvingad till att sitta still (nästan) på en restaurang. Ja, lite så har vi haft det, inget att klaga på alltså, men nu är det tillbaks till verkligheten igen och några dagar av detox för oss alla. Men först flygresan, håller tummarna för att det går bra.

Palmitos Park

150002-GranCan - 2 (1)

En endaste liten utflykt har vi fått till här på GranCan, idag packade vi ihop allihop, tjejerna, mig och Daniel, mormor, morfar, farmor och farfar i två bilar och gav oss iväg till Palmitos Park, en fågelpark som ligger en halvtimme härifrån uppe i bergen.

Vissa tycker Kajsa är mest intressant än fåglarna

Palmitos Park är ett jättefin park där man kan gå omkring och kolla på massa typer av fåglar, allt från papegojor till flamingor till örnar, och så lite apor, sköldpaddor, och olika typer av reptiler. Lite svårt att få bra bilder på dessa fåglar dock då det oftast är en nät eller glas i vägen. Iallafall var det ju främst för Majkens skull som vi åkte dit, hon går ju lite igång på det här med djur, men även vi tyckte det var lite mysig att gå omkring där. Det är ju inte det största som har hänt en i livet, det är det inte, men lite fin omgivning och lite fåglar är väl inte helt fel under några timmar.

De har även en delfinshow som faktiskt är riktigt bra. Får ju lite dåligt samvete när man ser dessa shower då delfiner tydligen lider när de bor i fångenskap, men jag kan inte hjälpa att jag gillar det och blir lite sugen på att släppa allt, flytta hit och bli delfinskötare på heltid, verkar ju vara ett rätt härligt liv ändå.

Men nu är vi tillbaka och skall snart dra ned för en tidig middag på strandpromenaden, för sedan är det show som står på schemat, det har Majken bestämt.