Ja, vi var ju på Gröna Lund i helgen. Mest gick vi dit för att jag hade sett att det var en dansföreställning för barn där, och Majken är ju väldigt inne på shower just nu. Och visst kollade vi på föreställningen, vilken både vi och Majken uppskattade, men det var inte den som gjorde dagen till en succé. För det visade sig, lite överraskande faktiskt, att Majken var en attraktionsälskare av rang.
Hon ville åka allt på barngrönan, karusell, bilar, tåg, elefanter, tekoppar och pariserhjul, och vi åkte med och hade hur kul som helst. Lite överraskande skrev jag för man kan ju inte påstå att Majken är världens tuffaste när det kommer till fysiska saker, det är hon inte. Inte jättefeg eller mesig heller men hon har just nu sin styrka i det mentala skulle man kunna säga. Men om hon var det minsta lilla rädd här så visade hon inte det med en min, det var idel glada miner och utrop hela tiden. Däremot har nog jag gått och blivit mesig på äldre dar, jag som brukade åka allt. Nu när jag tittade bort mot de ”riktiga” attraktionerna fick jag rysningar i hela kroppen, hur i hela friden kan nån vilja utsätta sig för att hänga där uppe i luften? Nej, barnattraktionerna räckte gott och väl.
Nu var det ju inte jättemycket folk men lite köer var det allt till varje attraktion, men inte ens köer fick Majkens humör att dala, hon var tålamodet själv. Ja, man kan nog minst sagt säga att det var en lyckad utflykt denna lördagseftermiddagi september, en eftermiddag då Majken både var orädd och hade tålamod, otroligt. Så nästa år hittar ni oss på Grönan.