Ja, vad säger man? Det är många frågor och tankar som rör sig i huvudet just nu, man blir ju såklart oerhört ledsen och förtvivlad då man tänker på alla de drabbade och deras anhöriga, obeskrivligt sorgligt. Men sen känner jag samtidigt ilska, tomhet, hopplöshet och hjälplöshet. Och så är jag lite rädd, något jag verkligen inte vill vara, för rädsla är ju det som de vill sprida.
Men hur kan detta hända igen? Och varför?
När vi läser sagor eller tittar på film med Majken så kommer alltid frågan varför skurken är dum. Ja varför? Det är ju en väldigt bra och berättigad fråga, men också en fråga som ju närmast är omöjlig att svara på? Vi brukar svara att hen inte fått tillräckligt med kramar i sitt liv, ett svar som tydligen är fullt logiskt för en treåring. Men varför blir någon ond egentligen, vad är det som gör att en människa kan utföra en sån bestialisk handling som dådet i Paris igår? Jag vet inte, och antar att ingen riktigt vet. För hade vi vetat varför någon blir ond hade vi väl kommit en bra bit på vägen att stoppa det, eller?
Det känns iallafall bara så hopplöst just nu. Hur skall det bli bättre i världen? Vad kan jag göra? Jag vet inte, men antar att det inte kan skada om man jobbar på det här med omtanke och kärlek, det måste ju vara bättre än det motsatta, eller hur? Kanske är det inte ett så dåligt svar ändå, det där med kramarna.
❤️??
I translated this to read your post, Karin, because I knew it would be heartfelt and compassionate. I think we’re all experiencing this somewhat the same, to some degree. All of us.
Thank goodness for your written reminder of people like you who care so much. It feels good that we’re all together, all around the world.
xx
Thank you Melissa? It’s so horrible the things that have happened during the last few days, but as you say its good to know that we are a lot of good people around the world who do care