Jag och garberober har inte något bra förhållande, det har vi inte. Kan verkligen avundas dem som har perfekta garderober där alla plagg ligger och/eller hänger i snygga rader, i min ligger allting i en stor hög vilket såklart får de konsekvenserna, förutom att det ser hemskt ut såklart, att jag inte hittar det plagg jag vill ha och gör jag det så måste plagget strykas, oavsett material. Jag är ju medveten om att det är helt och hållet mitt fel och man kan ju tycka att det borde vara ett beteende som är lätt att ändra på, men hur mycket jag än försöker så blir det bara inte bra. Jag är helt enkelt felprogrammerad när det kommer till garderober, eller all typ av förvaring för den delen.
Inte är det bättre i tjejernas garderober, där de allt som oftast också är kaos. Speciellt i Kajsas, något som beror på, förutom min oförmåga att hålla ordning då, att vi har så otroligt mycket kläder till henne. Förutom de kläder som vi fått som present så har hon ju ärvt en massa kläder. Efter Majken fick ju Daniels syster och två kusiner var sin tjej inom loppet av 18 månader, så en hel del kläder blir det ju. Det är jag såklart väldigt glad över så jag klagar inte över mängden kläder, om bara de kunde vika och lägga sig på rätt plats av sig själva?
Dock kan även jag nå en gräns då jag inte står ut längre, och den va nådd idag, så dagens nytta fick bli att städa och rensa ut tjejernas garberober. Kajsa har ju växt ut de första bebiskläderna så de skulle rensas ut och sparas till nästa bebis i släkten och Majken har verklingen skjutit i höjden de senaste månaderna. Och visst blev det lite bättre, inte perfekt men ok iallafall? Vi får väl se hur länge det håller, kanske får jag njuta några dagar. Sen måste jag väl även ta tag i mitt inferno också, tveksamt om jag vågar visa bild på det…