Jag har alltid gillat påsk, mest för att det är en helg som det inte finns så mycket förväntningar på, såsom jul, nyår och midsommar, utan bara en massa dagar lediga som man kan göra vad man vill med. Vi har väl aldrig haft några direkt traditioner i min familj under påsken, utan det har mest handlat om att umgås och på sin höjd få till en lunch med sill, potatis, ägg och nubbe, alltid nubbe:) Även Daniels familj gillar påskluncher så en sådan fick det ju bli nu i helgen på landet, under vilken det frossades i sill, ägg och andra godsaker. Jag höll mig dock ifrån nubben denna gången, inte riktigt redo för det efter graviditeten.
Tror inte heller jag och Daniel kommer att skapa några direkta påsktraditioner men vi tyckte ändå att det kunde va kul att i år måla ägg med Majken och klä ut henne till påskkärring. Måla ägg älskade hon och vi lyckades även måla ansiktet likt en påskkärring. Men när det kom till kläderna tog det stopp. Trodde vi verkligen att vi skulle bestämma vad hon skulle på sig? Nej, denna helgen var det en kycklinggul prinsessklänning som hon ville vara fin i och som hon bar till de flesta måltider.
Hon hade valt den själv när hon var och shoppade med farmor innan helgen. Och det är klart hon var fin snurpan, men kycklinggul prinsessklänning alltså, jag vet inte….
Då Daniels familj har judiskt påbrå så firades det inte bara påsk i helgen utan även Pesach. Jag är ju ingen expert på denna judiska högtid men man firar uttåget ur Egypten och det gör man genom en så kallad sedermåltid där olika rätter har symboliskt betydelse, till exempel har brödet man äter, matza, inte jäst eftersom man vid flykten från Egypten inte hann låta brödet jäsa. Förutom brödet så är det en massa annan god mat som äts, och god mat säger jag ju inte nej till:)
Nu är vi hemma i stan och vardagen igen efter helgen; skönt med vardag, känns som om det behövs efter denna frossande helg där det mesta handlat om vad, när och hur man skall äta.