Hittade den här krönikan av Cecilia Blankens och oj vad jag tyckte om den och håller med. Jag upplever att det finns rätt många som tycker sig ha rättigheten att kritisera och se ner på andras val vad gäller föräldrarskap? Möter ju dessa människor lite då och då i vardagen, men främst verkar de hänga på sociala medier. Ibland verkar det nästan som om det finns människor som lever för att på sociala medier leta upp information om hur andra lever sina liv för att sen kritisera och döma. Varför? Och sen är det som det står i krönikan, man kan inte göra rätt enligt dessa, alltid hittar de något att klaga på.
Jag försöker verkligen att inte lyssna eller se dessa texter men det är inte helt lätt alltid, så jag drabbas inte alltför sällan av dåligt samvete och tvivel på att jag är en bra mamma. Mycket mindre med Kajsa då jag är mycket säkrare och lugnare i mitt föräldrarskap nu, men upplevde det som rätt jobbigt när Majken var bebis. Det bästa vore ju om alla bara slutar kritisera och döma och istället börjar hjälpa och stötta varandra, men jag kan ju inte påverka vad andra gör så tills denna utopi blir verklighet ska jag sluta ha dåligt samvete, eller i alla fall försöka ännu mer att inte ha det.
Så sant o klokt skrivet!!