Jo, vi hade ju en liten möhippa/bokklubb förra helgen. Eller ja, snarare fruhippa då ju Kia faktiskt gifte sig med sin Emelie förra sommaren, men på grund av lite graviditeter, tvillingar och grejer har det liksom inte blivit av förrän nu. Bokklubb blev det för det var vår förevändning för att träffas och vara säker på att hon avsatte dagen till oss:)
Förutsättningar för denna dag var väl, för att uttrycka det milt, inte de bästa. Diskbråck, sjuka barn och lite annan skit gjorde att jag dagen innan inte trodde vi skulle få ihop något alls, och om det skulle bli av skulle vi bli en mycket decimerad skala. Men mot alla odds dök alla upp och vi hade en otroligt härlig dag, och detta trots då för nämnda förutsättningar samt ett väder som lämnade rätt mycket att önska.
Vi började med att helt sonika knacka på och stövla in hos Kia med skumpan i högsta hugg, för skumpa måste man ju ha på möhippa. Kia försågs med ett fint litet diadem och en handväska… Handväskor som hon för övrigt har en speciell relation till, såpass speciell att jag aldrig trott hon ägt någon.
Det bar sedan iväg till Hamburgsund för en tripp med Nolhotten, en mytomspunnen båttur där kapten Stellan på mycket bred bohuslänska berättar historier om skärgården, dess öar och personer som bott på dem. Mycket trevlig båttur och det jag främst tar med mig från berättelserna är att det har druckits en hel del sprit på öarna under åren. De stackars fiskarna hade det tydligen rätt tufft..
Efter båtturen var vi hungriga så då blev det pizza- och rosélunch på Hjalmars i Hamburgsund, så gott!
Tanken var att vi sedan skulle dra till Tanum Strand och gå på after beach med lokala förmågorna Bröderna Haaks, men då vi inte var jättesugna på att sitta utomhus i 13 grader och regn fick vi ändra dessa planer. Så det blev istället hem till Lodisen där det dukades upp ölbuffe, inte helt fel det heller. Och ölbuffen följdes av fördrink. Fördrinken var självklar, det var bara tvunget att bli White Russian, en drink som vi (mest Kia) alltid drack för en sisådär 15-20 år sedan men som vi sen av någon anledning kändes oss för vuxna för. Men nu då, en massa år senare, var det alltså dags smaka på denna rätt goda mjölkdryck igen.
Sen var det då dags för middag. Väldigt passande för en bokklubb hade Lodisen dukat upp superfint i deras bibliotek, så mysigt. Så då smaskades det räkor och ost som aldrig förr, och så jordgubbstårta på slutet. Och under hela dagen och kvällen så snackades det, och fnissandes, och diskuterades, ja vi umgicks helt enkelt, så himla härligt och aldrig en tyst sekund. Boken diskuterades ju också, men det får nog bli ett annat inlägg för den boken, Jag heter inte Miriam av Maj-gull Axelsson, förtjänar verkligen det.
Ja det blev, trots allt, en riktigt soft och rolig dag. En dag som lämnade mig glad och tacksam för fina vänner. Nästa gång det är bokklubb blir det stor baluns, för då firar vi 10 år och 50 böcker, det ni.