Överlag tycker jag årets upplaga av Så mycket bättre är väldigt bra. Bra artister och alla gör bra, och framförallt egna, tolkningar. Men mitt hjärta klappar ju för Lisa, det gör det ju. De flesta minns sommaren 94 för att vi tog VM-brons i fotboll då. Inte jag. Sommaren 94 är för mig Lisa Ekdahl. Hennes första skiva släpptes då, en skiva som jag älskade direkt. Och faktiskt fortfarande älskar, melodierna, texterna, rösten, ja allt.
Då var jag 15 år, hade precis slutat nian och var mitt i puberteten, som för min del inte var att leka med. Hade under några år klätt mig i svart ena veckan och som en hippie nästa och nästan enbart lyssnat på punk; Ebba Grön, KSMB och Sex Pistols hade varit idolerna. Vet egentligen inte om jag gillade den musiken så mycket men jag ville göra det, ville vara svår och upprorisk. Men med Lisa kom jag ut som en person som gillar mjuk och soft musik med mycket melodier och bra texter.
På försommaren satte jag mig med min gitarr och lärde mig ALLA låtar på den skivan. Det var liksom första gången jag spelade gitarr bara för att jag ville, innan hade det mest varit för gitarrläraren ville. Och sen spelade jag ”Öppna upp ditt fönster”, ”i tveksamhetens tid” och ”Det är en nåd”, på varenda fest den sommaren, som för övrigt avslutades med att vi åkte till Hultsfred där jag såklart såg hennes konsert. Har såklart lyssnat massor, massor på Lisa även efter den sommaren och varit på minst två ytterligare konserter. Nu hade jag visserligen haft ett uppehåll på några år men nu är hon tillbaka i lurarna, och jag spelar hennes låtar igen.
Så för att knyta ihop säcken såg jag såklart emot gårdagens så mycket bättre med Lisa Ekdahl som huvudperson. Vad tyckte jag då? Bra såklart, tycker ju självklart inte att tolkningarna var lika bra som originalen men helt ok, Magnus Karlsson helt klart bäst. Och Lisa verkar ju superhärlig, lite knäpp och väldigt olik mig, men härligt. Ja ni hör ju, big time girl rush!