Kategori: Mitt liv

Alltså det här med hur och var ungarna skall sova känns ju som en hel vetenskap. Jag vet att man på olika sätt kan vänja barn med att sova i sina egna sängar, men vi har aldrig gjort sådant försök, kanske mest av lathet men också för att vi inte tyckt det var något problem att de ibland kom in till oss på natten, mest mysigt faktist. Men, alltsedan Majken fick sin efterlängtade våningsäng i höstas, som hon sedan vägrade sova i, har båda två somnat och sovit inne hos oss, vilket visserligen är mysigt men det blir ju lite väl trångt i längden….

Så nu har vi införskaffat en 140 cm bäddmadrass i ett försök att få barnen att INTE sova inne i vårt rum. Madrassen har vi lagt i Kajsas rum och tanken är alltså att båda barnen skall sova i den. Vi tror nämligen att de främst är ute efter närhet och det verkar gå lika bra med varandra som med oss. Vi får se, de somnade iallafall där ikväll så vi håller tummarna, för jag är inte så sugen på att köpa fler sängar.

 

 

Ja, det var ju inte länge som jag fick njuta av den där fina granen. Nej, för idag bar det iväg på ännu en resa, denna gång till Valencia i Spanien. Kändes inte jättekul att flyga idag efter det som hände i Berlin igår. Usch, usch, usch, vad ska vi göra? Det är ju så fruktansvärt hemskt detta och det bara fortsätter och fortsätter. Vad man inte skall göra är ju dock att generellt börja anklaga och hata muslimer och invandrare, något jag sett alltför mycket av i sociala medier idag. Förutom att det är rasistiskt, elakt och befängt ( jag hatar inte alla affärsmän pga Donald Trump, inte heller hatar jag alla katolska präster och bland den gruppen finns det ju en hel del jävla as om vi ska vara ärliga, men man kan INTE dra all över en kam) tror jag att det enda det hatet leder till är ett ännu större utanförskap för dessa grupper och om något så leder det till att IS kommer att få lättare att rekrytera. Så att skylla på muslimer och invandringen är att spela IS rätt i händerna. Det är i alla fall min åsikt. Nej, hata föder hat och någonstans måste vi bryta trenden.

Så nu sitter jag på i ett hotellrum i Valencia och funderar och förfasas över Berlin samtidigt som det enda jag vill är att vara hemma med min familj och mysa. Inte speciellt kul alls. Men om jag tittar på det från den ljusa sidan, vilket man måste försöka göra ibland, så har jag hunnit jobba undan en del och sen har gymmet här på hotellet fått sig ett besök, och det är ju bra. Sen har de ett häftigt operahus här i Valencia, vilket jag såg och fick ett halvdåligt kort på från taxifönstret. Man får vara glad för det lilla. Nej, nu ska jag sova för imorgon är det tidigt möte och sen ska jag hem och börja julfirandet.

Trodde jag verkligen att jag skulle återkomma igår med bilder och en uppdatering från festen?? Nä, klart jag inte orkade det, vilket ju tyder på att det var en illa trevlig fest. Och inte gick gästerna hem heller, så jag kom inte i säng förrän halv tre. Herregud vad jag var trött igår, och idag också för den delen. Är för gammal för fester, eller har för små barn kanske. Iallafall var det inte en jätteproduktiv dag igår, det var det inte . Det mest produktiva vi gjorde var att bada barnen, vilket Majken tyckte va toppen då vi köpt nytt badskum, samt faktiskt släpa oss till lekparken nån timme. Men efter parken kraschade jag och Majken i soffan och låg där under en filt i några timmar, käkade köttbullar som var över från festen och kollade på ”de fem legenderna” (http://www.imdb.com/title/tt1446192/), hur mysigt som helst och jättebra film. Så kan det bli ibland. Men jag ska återkomma med lite bilder från festen, måste bara sova lite först.

Fredag kväll och i vanlig ordning sitter jag här i soffan med mitt glas vin, mumma. Veckan har ju på intet sätt varit spännande, snarare tvärtom. Den började med att jag var sjuk, låg som en pascha här i soffan i två dagar efter en rätt brutal natt på toaletten, och avslutades med att vi såg en råtta på gården till förskolan. Ja det sistnämnda tyckte ju Majken var spännande såklart. Jag? Not so much spännande, snarare skitäckligt. Ja, ni fattar, om sjukdagar och en rätta är det man har att berätta efter en vecka har den varit rätt medelmåttig.

Men nu är det som sagt fredagskväll, barnen somnade gott klockan åtta, vinet smakar gott och vi skall snart se Alexander Skarsgård i Tarzan så det kunde varit betydligt mycket värre.

 

Jaha, ännu en vecka har gått! En vecka som verkligen inte kommer gå till historien som en av de bättre, snarare tvärtom.  

De började med en resa till Tyskland som var allt annat än smidig, missade connections, höll på att komma på fel flyg, taxiturer från helvetet… Ja ni vet, inte alls speciellt kul och verkligen inte värt att vara borta från barnen två dar för. Att en sån resa också gör att man sen är trött hela veckan var ju bara grädden på moset..

Vaknade sen  på onsdagen till nyheten om Trump. Usch, usch, usch, har fortfarande klump i magen. Detta följdes ju av ett snökaos utan dess like så resten av veckan  har det varit en pärs, eller iallafall ett träningspass, att få barnen till och från dagis.

Även om Majken tycker det där med snö är väldans kul och vill hoppa i varenda snöhög. Kajsa däremot är mer skeptisk, hon sitter kvar i vagnen och ser trumpet på.

Ljusglimten i veckan var fredagskvällen då jag fick dricka skumpa och svänga mina lurviga med fina vänner och det är ju alltid härligt. Fast det härliga fick ju ett abrupt slut när vi vaknade på natten av att Majken hade fått kräksjuka. Så denna allt annat än fantastiska vecka avslutade vi  med att badda panna, hålla hår och torka spyor. 

Så ni fattar att jag längtar efter en ny bättre vecka där vi är friska, världen känns lite bättre och snöplogen har gjort sitt jobb. Men först en söndagskväll då jag ska slänga mig i soffan och dricka årets första glögg, för det är jag värd😊