admin – Sida 7 – Karins lite av varje!

#Metoo

Jag gör ett försök att börja blogga igen. Den enda anledningen till att jag inte gör det oftare är tid. Tid man aldrig har. Men skall igen försöka ta mig tid för jag gillar ju att skriva här.

Och då måste man ju som alla andra börja med #metoo, denna hashtag som började för en vecka sen och sedan spridit sig som en löpeld över hela världen. Fantastiskt att kvinnor kommer ihop på detta sättet och nu vågar berätta, vidrigt att det skall behövas. Jag har också postat #metoo på instagram och facebook. Funderade ett bra tag på om jag skulle för tänkte att jag varit förskonad, det jag varit med om är väl inte så farligt, otaliga tafsningar på krogen, mellan benen och på brösten, är väl egentligen inte så farligt tänkte jag. Att det hänt under princip varje krogbesök i 20 års tid (och jag har varit mycket på krogen) tänkte jag heller inte va så hemskt.

Men, så mindes jag den där natten för 21 år sedan, natten till min 18-årsdag. Jag var i Kristianstad på fest, hade samma sommar varit på språkresa och träffat en tjej som var född samma dag som jag, så var med på hennes 18-års fest, som liksom också blev min även om jag i princip inte kände någon. Kommer ihåg en toppen kväll, jag var så glad att jag äntligen skulle fylla 18 och kände mig så fin i en röd nyköpt klänning. Kvällen slutade i min kompis föräldrars lägenhet med efterfest. Jag och flera stycken andra skulle sova över så gick och la mig på en madrass någon gång på natten, då lycklig och trött. Bara för att vakna efter nån timme av en kille låg bakom mig och hade händerna innanför kläderna, ÖVERALLT!!! Och jag kunde inte komma loss, så jag viskade och bad honom sluta. VISKADE!! Ja, jag viskade för jag ville inte att nån annan skulle vakna och få reda på vad som hände. Hur sjukt är inte det??? Klart han inte slutade, ”kom igen tjejen, detta är ju mysigt” var hans kommentar till mitt viskade och så fortsatte han. Så mycket känslor inom mig då, och inga bra sådana, mest var jag nog livrädd! Det slutade förhållandevis bra ändå, efter en stund måste en annan kille ha hört mitt viskande för han kom fram och drog bort killen, som direkt då lommade iväg, la sig på sig egen madrass och somnade. Jag sov ingenting den natten och på morgon smet jag ut tidigt för att ta tåget hem till Göteborg och fira min 18-årsdag min familjen.

Ja, det var det som hänt mig, en historia som jag lovar är hur vanlig som helt. Det slutade ju ändå ok och är inget jag går och tänker på jämnt, nästan aldrig numer faktiskt. Men det har hängt med mig på något sätt i alla år och kom upp till ytan nu under veckan. Och nu när jag tänker på det kan jag känna varenda känsla jag kände då och kommer ihåg allting glasklart. Jag har inte berättat det för någon, förrän nu. Varför vet jag inte, kanske av skam eller av en känsla av det var väl inte så farligt, inget att snacka om, det kom ju nån och stoppade det hela. Men så fan heller att jag, eller någon annan, skall känna skam eller att känna att det var inte så farligt. För det är så farligt, det är för jävligt. Och jag vägrar att mina döttrar skall växa upp och nån gång känna det jag gjorde, eller tycka att det är ok att bli tafsad på på krogen. För det är inte ok, aldrig ok. Och skulle de hända dem ska de inte viska som jag gjorde, de ska skrika av bara fan (ursäkta alla svordomar). För det får va slut nu, för alla kvinnor. Det är därför denna hashtag är så bra, för nu vågar vi prata om det och det kommer ut i ljuset hur det står till. Det står inte bra till, inte alls, men det kommer blir bättre.

PS.Mitt nästa blogginlägg blir gladare, jag lovar DS.

Scener ur ett föräldrarskap

Samtal med Majken från väg hem från förskolan. Majken undrar varför man inte alltid behöver gå till doktorn när man är sjuk, jag gör ett försök att förklara immunförsvaret:

Jag: Du förstår, vi har något som kallas immunförsvar i kroppen, det är som små Ninjagos som bor i kroppen. De vilar när man är frisk men kommer de sjukdomar så blir det fart på dessa Ninjagos som gör allt de kan för att besegra sjukdomen. Dessa Ninjagos vinner nästa alltid, men ibland, när sjukdomen är riktigt elak, behöver De lite hjälp och de kan de få av en doktor.

Kan tilläggas att jag kände mig rätt nöjd över liknelsen då Majken älskar Ninjagos ( blandning mellan lego och Ninjas)..

Majken: Nä mamma, du ljuger, det där har du sett i nån film! Jag ska fråga morfar, han är en RIKTIG doktor, du är bara en låtsasdoktor som jobbar med mediciner.

Jag får helt enkelt jobba på mina pedagogiska kunskaper. Och kanske även min auktoritet… Älskade unge

På resande fot

Ännu en trött flygplansselfie (och oj så trött), för visst har jag varit på resande fot igen, i Bryssel denna gången. Önskar ju att jag skulle få se något av alla de ställen jag besöker men icke, hinner aldrig se mer än hotellet och sjukhuset i staden där jag ju har mina möten. Undantagen var ju Barcelona där jag ju till och med hann med att springa och shoppa lite, men det var över ett år sedan och det har ju varit många resor sen dess.

Bryssel var dock inget undantag, kom rätt sent på måndag kväll, sen möte hela tisdagen innan taxin gick till flygplatsen igen. Tog ovan bild från taxifönstret imorse, kanske någon känt torg i Bryssel, vad vet jag? Det var iaf vid det torget jag bodde.

Men nu är jag alltså hemma hos mina igen, så skönt! Och nästa gång jag sätter mig på ett flygplan är det inte för att flyga till ett möte på något sjukhus någonstans, nej då är det för att sola och bada med familjen på grancan. Längtar!!

Utflykt, igen!

Något har hänt med oss! Inte nog med att vi var på Kanalens Dag i Åkersberga förra helgen, igår tog vi tag i oss själva och åkte till Naturhistoriska museet med barnen. Och detta efter att Majken varit på simskola på morgonen. Herregud, när dog vi och föddes som föräldrar som hittar på saker med sina barn?
Iaf, naturhistoriska är ju fint ändå och speciellt för barnen med alla dinosaurieskelett och uppstoppade djur! Så där går ju lätt att spendera några timmar med barnen som går runt med stoooora ögon. Med det som Majken gillade allra mest var en dock av en mänsklig docka där hon kunde ta in och ur alla organ som en pussel, gjorde det där hur många gånger som helst och var superintresserad av vad de olika organen gör. Kanske är en liten naturvetare i henne trots allt. Själv säger hon ju att hon ska bygga rymdraketer när hon blir stor, rymdraketer som ska landa på vattnet så att man sen ska kunna ta en båt in till land. Jojo…..

Kanalens dag

Att åka på utflykt är ju inte en jättevanlig företeelse hos familjen Grünbaum, men i söndags så tog vi oss samman, packade in barnen och oss själva i bilen och styrde kosan mot Åkersberga där det firades ”Kanalens dag”.

Kanalens dag fick vi reda på firas varje år i Åkersberga och det är föreningslivet i Österåkers kommun som annordnar denna dag med marknad, tivoli med sådana där gamla hederliga karuseller som säkert har övergått sitt bäst före datum för länge sen, och underhållning då de olika föreningarna visade upp sig. Så vi tittade på barndans, gympa, squaredans, cheerleaders och lite annat smått och gott. Riktigt trevlig faktiskt och jag behöver väl inte säga att barnen älskade det.

Karusell, de tyckte det var roligare än vad bilden visar…

Kajsa var i sitt esse i bilen, så glad….

… medan Majken körde den lite mer seriösa stilen. Viktigt att styra bilen ordentligt.

Såklart fanns det ponnyridning också och det är ju svårt att hålla Majken borta från det. Även Kajsa testade men hon var inte lika imponerad av hästen, gallskrek i 50 meter innan vi lyfte av henne. Lik sin mor där kanske, dvs livrädd för hästar.

Såklart var det ingen slump att vi hamnade just på Kanalens dag. Nej den stora anledningen till att vi åkte dit var faktiskt för att kolla in, och köpa, finfina silversmycken. Det är en kompis till oss som har börjat göra och sälja silversmycken under namnet Fröken Braun, och man måste ju stödja en kompis, eller hur? Så det fick bli en ring och ett armband

Så det var vår söndag, lite marknad, lite karuseller och fina smycken, myzzz helt enkelt

Tillbaka i verkligheten

Long time no see!

Vet inte varför jag aldrig lyckas skriva när jag är i Fjällbacka, lite för busy kanske😊 Iaf hade vi underbara veckor där med sol, lite bad och en massa härliga middagar med vänner.
Men nu är vi tillbaka i verkligheten med allt vad det innebär, inte helt fel det heller.

Och vad är mer verklighet än ett besök på soptippen följd av IKEA? För det var det vi ägnade vår lördag åt, först slänga en massa gammal skit (älskar för övrigt det, känns befriande på något vis) för att sen fylla upp med mer skrot😊

Så det blev en skolbänk till Majken, så lycklig hon är för det, och väldans sugen på skolan tydligen…

Och en badrumshylla slank ner också. Vi köpte även hyllor och stolar men det var det där med att montera ihop och sätta upp, så långt har vi inte kommit ännu..

Och så Daniel som gjorde sin grej på IKEA, nämligen att packa.. Han sätter stor stolthet i att packa, spelar ingen roll om IKEA vagnar, bilar, väskor eller icakassar, det ska va snyggt och läggas som pussel… Så jag håller mig långt bort.

Ja, det var vår lördag, kastande, inköp och det hela avslutades sen med tacokväll och häng i soffan med vår nya nerflixserie, Designated survivor, bra skit👍

Naglar och ögonbryn

Nu är först delen av semestern över, nämligen veckan på landet med svärföräldrarna och Daniels syster med familj. Har varit en härlig vecka med mestadels find väder så mycket häng i den enorma trädgården (som svärföräldrarna har lyckats göra om till bösta lekplatsen till barnen) och ju en del strandhäng. Majken och kusin Agnes har ju haft så kul, de där två har man knappt sett förrutom då mat och glassdags.

Igår hade vi en mellandag i Stockholm för att tvätta lite och packa om innan flyget går till Fjällbacka nu på morgonen idag. Efter lunch på stan och en massa lek i humlegården passade jag på att smita iväg några timmar för att fixa naglar och ögonbryn.

Det blev en mintgrön färg på naglarna, rätt cool tycker jag och mycket somrig.

Ögonbrynen blev… Markerade! Men om jag får säga det själv så tycker jag det blev superbra, de syns verkligen och det var det jag ville. Så det hör med att färga ögonbrynen känner jag kan bli ett liter beroende.

Så nu drar jag, mina naglar och mina ögonbryn till Fjällbacka. Ja, barnen får hänga på också:)

Den årliga kosafarin

Det har ju närmast blivit en tradition för oss att åtminstone en gång om året åka till Älmsta bondgår och gårdsmejeri för att åka på kosafari, tredje året irad nu. Eller kosafari vet jag inte, vad man gör är att sitta på en vagn bakom en traktor som kör runt i i kohagen i tjugo minuter medan Bonden himself berättar lite om korna och gården, ungefär så. Men det är rätt mysigt och ungarna älskar det

Men det är ju något med den där gården jag gillar, inte bara kosafarin utan också att de verkligen har gjort en business på sin gård, de har ett trevligt kafe där man också kan köpa ost, en glassbar och ett hamburgerställe, allt med råvaror från gården, jag tycker det är coolt. Även om, som min bror påpekade när han ringde efter kosafarin då vi satt och käkade gårdens hamburgare, ’att först klappar man djuren och sen äter man dem’… Lite så är det ju, men jag väljer att inte tänka så, jag gillar helt enkelt det där stället och kommer säkerligen besöka det även nästa år.

Strandhäng

Nu har man haft semester ett par dagar och liksom kommit in i lunken, denna underbara lunk då det största beslutet på dagen är vad man ska äta till middag. Älskar’t. Vad gäller vädret har det varit lite upp och ner, igår regnade det precis hela dagen så då var vi mest inne och myste. Men vi har även haft ett par riktigt fina dagar då vi kunnat hänga på stranden. Hur härligt? Vi har ju en liten fin strand här som i mitt tycke är perfekt, mest för att jag faktiskt slipper ligga på sand (vilket jag hatar) eftersom det det också finns gräsmatta att ligga på, men också för att det är långgrunt och inga folk så det är lätt att ha koll på ungarna när de leker vid vattnet med sina flamingos. Så det är en win-win strand, ungarna har hur kul som helst och vi vuxna kan sitta i solen och njuta och ta det ganska lugnt.

Även jag badade, 16 grader så inte varmt men uppfriskande. Ungefär som att träna, det tar emot lite innan men efteråt är det ju så himla skönt.

Så vi har det rätt så soft och jag har lyckats att stressa av riktigt bra om jag får säga det själv. Men nu ska vi packa ihop oss och dra år årets kosafari.

Semester!!!!

Japp, idag går jag på semester, tjihooo! Har nog aldrig känt att en semester är mer välbehövt än i år. Eller så har jag det men bara förträngt den där känslan av total urlakning och trötthet som jag känt den senaste veckan på jobbet. Några punktinsatser kommer ju att göras under de närmsta 4 veckorna men har i år lovat mig själv att lägga ifrån mig jobbmobilen och endast titta om det kommer något akut sms, inte mail. Jag måste koppla ifrån jobbet lite. Vi får se hur det går.

FullSizeRender

Så vad skall jag göra då? Närmsta veckan skall ju spenderas på landet och här är det ju som det är, dagarna puttrar på i ett skönt tempo och det händer inte så mycket. Så hade väl tänkt ligga lite i horisontalläge i våra nya uppblåsbara soffor. Visst ser det skönt ut? Och det är det. Att jag sen blir uttråkad efter sisådär fem minuter är en annan sak. Men planen är iaf att ta det lugnt och inte stressa.

FullSizeRender

Ta lite promenader och springa lite på grusvägarna och i skogen här, det älskar jag. Bilden är från förra helgen då jag och Majken var ut och promenerade.

Det är planerna för närmsta veckan det, göra så lite som möjligt. Sen drar jag och tjejerna iväg till Fjällbacka och där är det ju mer fart och folk och det kommer också blir härlig. Men min ledstjärna denna semester skall ändå vara att inte stressa. Ta det lugnt, ta det lugnt, ta det lugnt, ska vara mitt mantra. Och tänker att ett bra sätt att börja denna avstressning är att gå till kylskåpet och hälla upp ett glas rosé, semestern kan börja.